Närhet

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Arne Johanssons tandläkarmottagning

Brevet låg innanför hennes dörr blandat med reklamen. Vitt, sterilt och med stora bokstäver: ARNE JOHANSSONS TANDLÄKARMOTTAGNING. Hon satte sig på stolen vid ytterdörren. Sucken kom samtidigt som en stark känsla av olust smög sig på henne. För sitt inre såg hon besöksrummet framför sig. Slitna och tummade ex av Teknikens Värld och Året Runt. Hon kunde höra hans röst i sitt huvud. ”Emma, är det du igen, var du inte här alldeles nyss”. Och så det där slippriga leendet. Han hade kunnat bli bilförsäljare.

Omedvetet tog hon sig över munnen. ”Varför hade hon inte bytt tandläkare?”. Antagligen för att hon alltid försköt alla tankar på tandläkare överhuvudtaget. Hon hade haft mardrömmar där hennes tandläkaren varit full. Att han slant med borren och borrat ett stort hål i kunden. Då hade hon vaknat insnärjd i lakanen, drypande av svett. Men ändå, då var hon alltid lycklig över att det bara var en dröm. Då kunde hon fortsätta med att tränga bort hennes vanliga obehagliga tandläkarrtankar.

Nu högg till i magen, hon böjde sig framåt och ett skrik kom över hennes läppar.

”Mamma var det du?”. Hennes fyraåriga dotter Malin tittade ut ur sitt rum med favoritnallen under armen. ”Älskling, sa Emma, det är ingen fara, jag blev bara lite rädd”. ”Vad blev du rädd för mamma, sa Malin och spärrade oroligt upp sina ljusblå ögon. ”Äh, det var inget farligt, bara ett brev från tandläkaren älskling!”. ”Är du rädd för tandläkaren mamma? sa Malin och slog ner blicken. Hon visste inte riktigt vad hon skulle svara. Istället slog hon ihop händerna. ”Älskade unge. Nu tror jag att vi ska få i oss lite frukost. Ska vi ta och rosta bröd och så gör vi små hjärtan som vi kan ha marmelad och mycket smör på? Vad säger du om det?”.

 ”Mamma, Jag vill aldrig gå till tandläkaren”.

Text: Olle Grönvalls