Kärlek

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Sömmerskan

Malin Tormonen ville inte kalla sig sömmerska men gjorde det ändå. Skräddare kändes för gammaldags. Nu var det inte hennes yrke. Hon jobbade egentligen på Ungdomsmottagningen i Surahammar. Men hon älskade att sy och gjorde det åt vänner och bekanta som ville ta hjälp. Nu skulle hon hjälpa sin kompis Bellas kompis, Tommy Wahlgren. Tommy hade fått en frack av sin farbror. Nu ville han få ärmar och ben kortade och om det gick, midjan breddad.

Han ringde på dörren på Tulpanvägen 6A, tre trappor. När Malin öppnade dörren råkade Tommy snubbla till och utan att de visste ordet av var deras ansikten så nära varandra att han kände hennes andedräkt.

”Hoppsan hejsan” sa han. Han rodnade hejdlöst. Hon var klädd i en ljus blommig sommarklänning, hon fnissade, slängde upp sitt blonda svall och han tyckte att det var det vackraste han någonsin sett. Malin blev aningen förvånad över det plötsliga närmandet men hon kunde inte låta bli att se de klart lysande och uppspärrade gröna ögonen.  Hon kände hans manliga doft som svepte över henne med en sådan kraft att hon nästan tappade andan.

Under flera sekunder stod de där förstenade i trapphuset på Tulpanvägen i Surahammar. Inte förrän Malins granne Stig skulle passera dem med rullatorn flyttade de på sig. Tommy sa något obegripligt och lämnade över kassen med fracken. I något som såg ut som om han flydde, studsade han ner för trapporna. Han öppnade dörren och for ut från det slitna fyrvåningshuset, föll ner på marken, kysste jorden och sa för sig själv: ”Om jag dör i morgon gör det inget”.

Text: Olle Grönvalls