Eld

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Eld

Skriket var genomträngande. Det skar igenom dånet från lågorna. Han förstod vad som hänt. Elden hade kommit i fatt Johnny. Han var bättre tränad och hade kommit en bit före sin vän. Han förstod att det var meningslöst att vända om. Det var kört. Hans ben var stumma. Luften var fylld av rök och fräsandet, dånet från elden kom närmare för varje sekund. Vinden friskade i, eldslågor flög genom luften.

 I flera dagar hade de bekämpat elden. Han ville göra allt för att rädda sin gamla släktgård. Det brann över hela Sverige. Räddningsledningen var helt koncentrerad till de stora städerna. Flera mindre städer, Falun, Borlänge, Arboga var utplånade. Vad han visste. Kanske var det fler nu?

Nu handlade det om sekunder. Han sprang över ett fallet stängsel. Han såg varningsskylten men han sprang i full panik. Han hann inte reagera över stupet utan föll handlöst ner i det gamla gruvhålet. Det fräste till av hans pyrande kläder när han brakade ner i vattnet. Brinnande grenar regnade fräsande ner i vattnet. Råttor simmade runt honom. Värmen ovanifrån var bedövade. Han bottnade inte. Han trampade vatten och höll sig intill bergväggen. Med ett brak föll en brinnande varelse ner, studsade mot bergväggen innan det i med ett våldsamt plask landade en meter från honom. Ett rådjur. Det stack i näsan av ångorna. Rådjuret blev helt stilla. Dess bruna ögon var vidöppna.

Text: Olle Grönvalls