Hos Zorn

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Mjölken är slut

Pinsamt men sant. Mjölken är slut. Pontus Jangbrandt har träffat en kvinna som han verkligen vill lära känna och kanske mer än så. Han vill inte hoppas för mycket.

Han har bjudit hem henne på mat. De träffades på biblioteket.  Han bjuder på champinjoncrustader till förrätt, torsk på eget vis till varmrätt (det är en torskrygg som får sjuda i mycket väl saltat vatten och en handvispad hollandais och kokt sparris). Han har lagat en hemlagad tiramiso som får hennes ögon att skela. Det är vid kaffet som katastrofen kommer. Hon vill ha mjölk till kaffet. Ingen orimlig begäran på en första date kan man tycka och han är handfallen. Shit, shit, shit skriker han inombords. Men säger i verklighet ”Du, jag måste springa ner till ICA på hörnet. Jag har helt tomt på mjölk hemma”. Hon bedyrar att det går bra ändå. Fast han är obeveklig. Nej, nej, nej. Och så springer han ner fem trappor. 250 meter med högt lyfta knän. Till ICA och köper en liter mjölk och en dosa grov portionssnus till efterfesten (han räknar inte med att få ligga så han vill ändå ha något gott att suga på). 250 meter språngmarsch tillbaka, upp för fem trappor. En kort andhämtning innan går in igen. Hon har lagt sig i soffan. Hon sover. Tunga djupa andetag. Han lägger sin mammas gamla filt över henne. Hon rör sig lite. Han lutar sig fram och viskar. ”Nu finns det mjölk”.

Text: Olle Grönvalls