Dag 15.

Klapperstensfälten

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.


Bröderna Swartling

Vissa människor sa att Isidor Swartling var njugg. Andra sa att han bara var beslutsam. Fast egentligen var han bara blyg. Han drev en cykelverkstad i en liten ort i Nordanstigs kommun. Han gjorde det med sin storebror och var det någon som var snål, arg och på gränsen till att vara otrevlig så var det storebrodern. Därför var det Isidor som fick ta hand om kundkontakterna. Säga vad man vill om bröderna. De var noggranna. Ryktet spred sig längs kusten och de hade kunder från Sundsvall och Söderhamn. Varje morgon vände den äldre brodern på öppetskylten och sa ”Tänk att jag måste stå ut med dig en hel jävla dag till”. Och när dagen tog slut sa han: ”Har jag riktig jävla otur träffar jag dig i morgon igen”. Dagarna gick, år efter år med samma rutiner. Samma ord. Samma beska kommentarer. Isidor sa aldrig emot sin storebror. Fast ju längre åren gick desto svartare blev hans blick. Det var en tidig förmiddag i mars som en kund från Gnarp upptäckte den äldre brodern med en 28-tums slang tvinnad runt halsen. Fortfarande vet ingen var Isidor tog vägen. Det gick rykten om honom. Att han tagit sig till det inre av Ukraina. Att han gift sig, fått barn och lagade cyklar.

Text: Olle Grönvalls

Lämna en kommentar