Längtan

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

På parkeringen

Han slog igen dörren så hårt han kunde. Det small så högt att det sjöng i gångjärnen. Han kokade av ilska men samtidigt var han väldigt ledsen. Han körde iväg med bilen. Men vart? Först ställde han sig på en besökandeparkering vid ett servicehus. Fast när det kom ut människor och tittade på honom kändes det dumt. Som om han hade några dolda avsikter. ”Om du inte slutar nu så går jag” hade han sagt. Men hon hade fortsatte. Ord på ord. Som en kulspruta. Pang, pang, pang. De träffade honom överallt. Han kunde inte skydda sig. Skott på skott. ”Sluta nu annars går jag”, hade han sagt igen. Pang, pang. Det fortsatte. Skulder staplades på hög. Gamla grejer. Samlade för att använda som ammunition. Han svängde in vid ICA Maxi. Det plingade till ett SMS i telefonen. ”Var fan är du?”. Han letade efter en parkeringsplats lagom långt från de andra bilarna. Han slog på sportradion. Han ville inte lyssna, ville bara tysta surret i huvudet. Pling i mobilen: ”Vad gör du? Kom hem igen!”.

Orden var skott som träffade honom i brösten, förlamade, förstelnade honom. Till sist sa han bara: ”Nu går jag”. Ännu ett SMS. Och ännu ett. ”Kom hem!”. Vad skulle han göra? Kunde han sova i bilen? Det var november och det var kallt. Ett snöblandat stilla regn föll över parkeringen. Ibland slogs vindrutetorkarna automatiskt på. Pling SMS. Han vred upp ljudet på radion. Leksand gick mot en välbehövlig seger. Han tog sig över käkarna. Käkmusklerna var spända. Han stängde av telefonen, drog sätet bakåt så långt det gick och la sig ner.

Text: Olle Grönvalls