Lugn

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Åskan

Paddeln skar genom det mjuka vattnet. Det var alldeles stilla. Fast tryckande. Hon anade en mörk vägg vid i horisonten. I fjärran hördes ett dämpat muller. De var mitt på Björköfjärden. Det var deras tredje dygn i kajakerna och första långturen för syrran Eva. De hade lyssnat på väderleksrapporten. De visste att ovädret var på väg. ”Hörde du? sa systern. Hon hörde oron i hennes röst. ”Vi är på ön om tio minuter” sa hon lugnande. Omedvetet ökade de paddeltagen. Isättning, drag, släpp. Isättning, drag, släpp. Om och om igen. Nu kunde de se övernattningsplatsen. De mörka molnen började torna upp sig. Temperaturen sänktes markant. Vinden ökade i styrka. När det var ett par hundra meter kvar till stranden kom regnet. Det var våldsamt. Regnet piskade vattnet, drev vågor framför sig. Det smattrade på regnställen och kajakerna. När de nådde stranden small en blixt över sjön och strax efter kom knallen. De kravlade sig ur kajakerna och skyndade sig att dra upp dem på land. De gick upp på en klippa och spanade ut wöver den regnpiskade sjön. Plötsligt syntes konturerna av en segelbåt. Dånet av regnet var så kraftigt att de fick skrika åt varandra för att det skulle höras. De såg en man och en kvinna kämpa mot vågorna på däck. Så kom knallen och blixten. Allt i ett. De nästan ramlade bakåt av trycket. När de tittade upp mot båten såg de att det den brann. Masten släpade i vattnet. Och så en explosion från båtens inre. Allt skedde på några sekunder. Regnet minskade. Kraftiga lågor slog mot himlen. Tystnaden var bedövande. Hon tog upp sin telefon. ”Hallå, har jag kommit till SOS?”.

Text: Olle Grönvalls