Kontraster

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Djävulen

Han drog ett tarokort. Hon vände på det och la det på bordet.

Djävulen.

Hon log.

”Oj! Sa han förvånat.

Han hade tagit sig till den lilla orten Jädersbruk för att bli spådd. Eller rättare sagt för att få vägledning. Det gick inte så bra för Johan Ström. Han var nyskild och hans ex hade vårdnadsrätten om barnen. Han fick ha dem varannan helg. Han kände sig usel som människa. Han jobbade som vaktmästare i en skola och var engagerad i stadsmusiklivet. Inte som artist utan som roddare. Han jobbade i det tysta såg till att alla sladdar satt där de skulle. Alla var beroende av honom fast han rörde sig i skuggorna.

Sierskan bodde på en bondgård med en svart häst och två galna getter. Nu satt han där på hennes veranda med djävulen uppslagen framför sig.

”Det är inte så farligt som det ser ut”, sa hon. Jag vet inget om dig men jag ser ditt kroppsspråk. Jag tror att det här kommer passa dig väl”.

Han skruvade på sig. Det var en kvinnlig bekant som tipsat honom. ”Vad har jag att förlora hade han tänkt för sig själv”.

”Djävulen ger dig ett mantra att fundera på, sa sierskan. ”Jag är herre över mitt eget liv”.

”Gå ut på laggårdsbacken och fundera i tio minuter. Kom tillbaka hit och säg sedan vad du känner”.

Han gick ut och satte sig på en höbal och tänkte ”Vad vill jag?”. Svalarna flög högt däruppe. Molnen gled isär. Solen kom fram.

Han tog upp mobilen och rattade in på skolans hemsida. Han bokade sig på stora scen. Skrev in med versaler: PREMIÄR! Johan Ström sjunger egna visor.

Text: Olle Grönvalls