Födelse

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Erik Martin

Utseendemässigt är jag nog mest lik min mor. Jag har fått hennes lockar. Möjligen min stora näsa har jag ärvt efter min far, Erik Martin Grönvalls. Han hade spikrakt hår. Han var 47 år gammal då jag föddes 1960.

Jag kände nog hela tiden att jag hade gamla föräldrar. Det kunde vara pinsamt. Men jag är väldigt tacksam över att ha haft de föräldrar jag haft.  

Jag minns min pappas bruna tröja. Tjock, varm och ullig. Jag minns hans stora händer.

Det jag ärvt efter honom, och som jag är tacksam för, är hans varma humor. Han hade en värme. Inte för att han sa så mycket men den kändes. Jag är född i den generationen där föräldrarna inte talade så mycket om känslor. Inte ens när det svåraste inträffade eller det bästa som kan tänkas. Det sas inte mycket när min bror dog. Och jag minns min besvikelse när jag berättade att jag skulle bli pappa. Tystnaden. Märkligt. Både mamma och pappa var ju barnkära. Det måste varit något annat.

Bästa stunderna med pappa var de där tidiga sommarmorgnarna då vi rodde ut på sjön Nävden i södra Dalarna. Sjön ligger precis bredvid gården där han var uppväxt. Dimmorna som började lätta över vattnet. Årtagen som knirrade. Spänningen när vi rodde drag. Väntan på det stora hugget. Den gamla flatbottnade ekan. Metandet runt risvålarna.

Hans humor fanns kvar in i det sista. Jag minns när han i åttioårsåldern ramlade omkull på tomten och inte kunde komma upp igen. Då kom en främmande kvinna och hjälpte honom upp. Till mig sa han: ”Jag har hittat ett nytt sätt att ragga tjejer på”. 

Text: Olle Grönvalls