Minnen från Danmark

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Dörren

När jag öppnade dörren knarrade den högljutt. Som om den protesterade mot att bli öppnad. Eftersom jag lever ensam har jag skaffat mig lite speciella semestervanor. Jag väljer ut några boenden på Airbnb som jag är nyfiken på. Jag älskar sen att gå runt i andras hem och snoka. Ni kan inte tro vad människor lämnar kvar! Helt öppet eller illa dolt. Alltifrån datorer där jag kan checka in och läsa deras privata mejl till buntar med kärleksbrev. Det här huset var synnerligen speciellt. Jag hade hyrt det av en man som hette Jimmi. I annonsen stod det att det var ett ”sällsynt erbjudande”. Det var något som var konstigt med huset. Något som inte stämde. I annonsen stod det att han bodde där. Fast där inne fanns inget liv. Ingen post. Inga böcker. Inga foton. Jag gick runt flera varv runt i det lilla huset. Kom inte på vad det kunde vara. Det var något som var fel. Tredje dagen kom jag på det. Till vänster om köksdörren fanns det ett konstigt slitage. Som om det var en plats som Jimmi gått många gånger. Fast det fanns ingenstans att gå. I ren improvisation började jag trycka runt dörrlisten. Och plötsligt gled en lönndörr åt sidan. En brant trapp ledde ner i en källare. Jag gick ner. Där fanns hans liv. Soffor, tidningar, datorer. Mängder med konserv. Dörren längst in var av stål. Rummet var avlångt. Bilder på människor satt uppspikade på väggarna. Det var röda kryss på bilderna som om ett finger med blod hade dragit över dem. Till höger ett långt bord med travar med bilder på människor. I en av travarna ser jag bilder på mig själv. Mig i olika situationer. Måste ha varit i förra veckan när jag jobbade på förskolan? Och hemma när jag stod på balkongen och rökte. Föga smickrande bilder måste jag säga. I samma ögonblick som jag fick syn på övervakningskameran på väggen hörde jag ljudet från övervåningen när ytterdörren öppnades.

Text: Olle Grönvalls