Nattbad

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Arvet

Benjamin Holmlund visste endast vagt att han hade släkt i Norrland överhuvudtaget. Han var en gamäng, en glad fyr som gärna tog sig ett glas och snackade med tjejer. Han var 22 år och bodde i en etta i utkanten av Söder. Nu hade han ärvt en skogsfastighet i Lillpiteå av sin morbror Karl-Åke. Han tog tåget upp och en droska från Piteå station. Han bodde på byns lilla vandrarhem. Ryktet gick snabbt. Redan första dagen kom hans andra farbror Lars-Ove och ville köpa skogen. Dag två kom den tredje brodern Alf-Erik och den tredje dagen kom den fjärde brodern Jan-Erik. Alla ville de köpa skogen som han ärvt. Den låg som en kil i mellan brödernas skog och alla ville ha den. Benjamin åkte ut till skogen och fick se att han också hade ärvt ett hus. Ett riktigt fint litet hus dessutom. Rött, välskött med äppelträd och syrenhäck. Han flyttade in och gick sen runt i byn och bjöd in alla på grillfest. Kvinnorna jublade. Äntligen hände något i Lillpiteå. Männen däremot var mer tveksamma och tjurade. Så hade ju ingen gjort förut. Han kallades kort och gott för ”Stockholmarn” och skvallret gick som en löpeld runt byn. Festadagen kom och aldrig har Lillpiteborna haft så roligt. Dunkvis med hembränt gick åt. Byns enda singelkvinna, en äldre kvinna i 30-årsåldern, charmade brallorna av Benjamin. Och när han vaknade på morgonen hade hon redan sytt upp nya köksgardiner. Långt ute på åkern kunde han se hennes ex gå runt i långstövlar och utstöta små hotfulla besvärjelser om vad som skulle hända med Stockholmarn. Men det gick bra. När vintern kom tröttnade exet och Benjamin blev pappa till tre flickor som blev döpta till Inga-Lill, Anna-Karin och Eva-Lena.

Text: Olle Grönvalls