Minnenas trädgård

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.
Det femte brevet
Älskade Göran!
Det här är nu mitt femte brev till dig. Det känns som om du undviker mig. Kommer inte fram vare sig på telefon eller sms. Vet inte om du har blockerat mig på Facebook också? Jag har varit hemma hos dig och knackat på ett antal gånger men det är ingen som öppnar.
Jag kommer aldrig glömma kvällen vi träffades på pizzeria Zorento. Det kändes som om du var ganska berusad redan när vi träffades. Fast jag såg något annat i dina ögon. Det fanns en mildhet som jag aldrig kommer glömma. Jag slog mig ner vid ditt bord och vi hade ett fantastiskt samtal. Vi talade om allt. Jag fick äntligen någon som kunde lyssna. Tålmodigt log du leende när jag berättade om min barndom och de utmaningar som jag fått under livet. När jag berättade om de idioter som sparkade mig för försummelse på mitt senaste jobb såg det ut som om du gick in i dig själv och bearbetade det. Du förstod Göran. Vi drack för kärleken och för det första mötet i den eviga kärlekens tecken. Vi skålade och drack. Som tur var hade de afterworkpriser hela kvällen. Till slut tog jag modet till mig och beställde en taxi hem till mig. Aldrig ska jag glömma den natten. Du måste varit helt utpumpad för du somnade mitt under samlaget. Så gulligt. Göran. Var du än är. Min kärlek är evig. Jag tror du blev lite rädd för mina katter när du vaknade. Att Måns råkade klösa dig var en utmaning för dig. Jag förstod att du låste in dig på toaletten. Det lät som du kräktes. Gjorde du det? Det såg ut som att du råkade trampa i kattlådan. Jag har tömt den nu ska du veta. Det luktar nästan inget alls nu. Du glömde din skjorta här. Jag sniffar på dina fläckar under armarna och drömmer om att åter få se in i dina ögon och planera vårt liv tillsammans. Vi kan väl börja om på Zorento. Är du ledig i kväll? Jag vill gärna ha en Capricciosa.
Din Gunilla
Text: Olle Grönvalls








