Italien

Målning av Ann-Charlotte Ulff. Akryl på papper.

---

Han kokade en soppa

Han brukade komma vid tiotiden. Britta Almgren hörde skramlandet av kastruller och knivar som skar, vispar som vispade. Hon älskade ljuden. Då låg Britta ofta i sin säng, stirrade upp taket och bara lyssnade. Det var ett år sedan hon bestämde sig. Drygt en månad efter att hennes man Ove dött. Britta hade fått ut några hundra tusen kronor från ett sparat innehav av Eriksson B-aktier. Det var när hon satt ute i trädgården hon kom på det, vad hon skulle göra med pengarna. Hon älskade att äta och framför allt älskade hon soppor. Hon la ut en förfrågan på Facebook om det var någon som kände en kock som ville ha ett extraknäck. Jörgen Karlsson från restaurang Svalan var nyskild och behövde alla pengar han kunde få. Dealen var enkel. Han kom varje dag klockan tio. Gjorde en soppa. Hon la en femhundralapp på bordet. Varje dag, samma sak. Fast sopporna var högst varierade. Ofta klappade hon förtjust händerna när hon kom in och lyfte på kastrullocket. Sparrissoppa med ett sting av chili. Blomkålssoppa, rund och len. Potatis- och purjolökssoppa som fick hennes löständer att glappa av lycka. På våren nässelsoppa. På hösten kantarellsoppa. Ofta hämtade han in färska örter från trädgården som dragon, basilika, mynta, persilja, timjan men också lök och potatis. Ibland överraskades hon av nymodigheter som taco- och qournsoppa. Ibland hade Jörgen tagit med sig bröd. Det nybakade surdegsbrödet var ibland fortfarande varmt när hon åt det. Hon visste att det skulle ta slut en dag. Ja, pengarna alltså. Eller att Jörgen skulle tröttna. Men där och då. När Britta satte sig till rätta bakom det lilla köksbordet och lyfte på locket och kände doften av en nykokt soppa var hon lycklig.

Text: Olle Grönvalls